bortglömd lämnad ensam
det är så tyst här.
en jobbig tystnad
ovisshet
jätte
jätte
jätte
tyst.
jag behöver veta
jag vill nog inte höra
men jag måste nu
tror jag
aldrig någonsin
att det kommer kunna kännas okej
igen
inte efter detta
jag behöver en bröstkorg
med ett hjärta som slår
för mig
och ett enda par mjuka
läppar
viskar fina ord
och allting
kommer att ordna sig
någon som förmedlar en känsla
av att aldrig ge upp
och en vilja att
fortsätta
älska mig.
Kommentarer
Trackback
